HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
onsdag 17 augusti 2011
Synd om mig
Jag sitter i godan ro på baksidan i solstolen och pratar med en vän i telefon. Då landar en geting på bröstet på mig och sticker helt oprovocerat. Det gör ont. Det kommer tårar. Sedan trillar fanskapet in i behån på mig och sticker mig en gång till! Xylocainet måste fram. Letar. Hittar i nattygsbordet. Nu andas jag lugnt i påse. Ont. Det gör ont. Tur i oturen att jag inte är allergisk mot getingstick i alla fall. Måste se positivt på det hela.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Aj, aj, aj!
Andas i påse??? Det märks att du bott over there i några år! ;)
Här blåser jag lite på dina stick; puuuuuh! Hoppas det känns lite bättre nu! :)
Förresten; jag har en grymt rolig historia om när jag blev getingstucken senast. Jag var superhöggravid och gick över grannens gräsmatta mot After Work-gänget när en geting kilade in sig mellan min fot och min sandal.
Givetvis trampade jag på den och jösses vad ont det gjorde! Jag vek ihop mig och började pusta och stånka av smärta.
Då hörde jag från altanen:
- Kolla! Hon har värkar!!!
Men fyyy!
Ajajaj ojojoj men ni får ursäkta, allt blev ju så roligt o med Joannas inlägg!
mamman
Jaaa, det är väl inte konstigt att jag är så in i norden rädd för getingar!!!
Stackars dig!
Joanna: *Fniss*
Alla: Tack för deltagandet! Nu har värken gått över, men oj, vad länge det brände och sved!
Skicka en kommentar