Snacka om persilja i öronen. Vi åt middag. Sambon ställde en fråga. Som jag svarade såhär på: "Vet du ens var jag har grävt ner dem?" Han tittade frågande på mig, men sa inget. Så jag fortsatte: "Jag vill att de ska vara där jag har grävt ner de andra." Ännu mer frågande miner från sambon. Som äntligen säger: "Jag frågade: vill du att jag öppnar en matjessillburk till?"
Jag förstår hans frågande min. Varför skulle jag ha grävt ner matjessill i trädgården, och varför skulle jag vilja gräva ner fler?
Jag trodde att han frågade om han skulle plantera gräslöken istället för att jag skulle göra det. *Fniss*
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
11 kommentarer:
Hahahaha
Tack för ett gott kvällsskratt, kära vän!
Puss!
Haha!
Senildementa klubben. Maken och jag är redan medlemmar.
Underbart!
Det gäller att veta vad man svarar på :)
:)
Helt osökt börjar man ju fundera över andra samtal man haft och blivit irriterad över att sambon inte förstått vad jag sagt, eller att jag mötts av det där blanka oförstående ansiktet... Vad har egentligen sagts då? ;)
Kanske att det var ett önsketänkande (o en viss förvåning) från din sida att få gräslöken nedgrävd?
Helt klart var det ett önsketänkande från min sida. ;)
:-)
Ja jag har glatt mina medmänniskor många gånger.
Vally: Men jag har tydligen inget fel på min hörsel alls säger doktorn. Selektivt intag av ljudvågor kanske..?
Skicka en kommentar