HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
fredag 1 juli 2011
Stressande
Förstår ni hur stressande det är att lida av insomnia när man har en son som gärna kliver upp kl 5 på morgonen? Vanligtvis går han upp någongång mellan 6.00 och 6.30, men alltsomoftast, som imorse, slängde han sig ur sängen kl 05.11. Det är om knappt tre timmar. Och jag har inte ens slumrat än ... Nej, jag behöver inte gå upp med honom. Men en liten käck bieffekt av insomnia, är att jag också är extremt lättväckt. Och har lika svårt att somna om som att somna på natten. Så, att bli väckt kl 6.30, är som att gå igenom nattningen av mig själv encore un fois. Då ligger jag klarvaken i två timmar och måste sedan gå upp 30 minuter senare. En känd tortyrmetod är att inte låta offren sova. Och detta gör min kropp mot sig själv. H J Ä L P ! ! !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
20 minuter senare och inte tillstymmelse till sömn. Vill gråta en liten skvätt.
Stackars dig!!
Jag somnar lätt, men vaknar också lätt av minsta lilla ljud, men brukar somna om igen ganska lätt. Ganska orättvist. Hoppas att du får lite sömn, som din kropp behöver =)
Shitt pomfritt!
När börjar du gå och lägga dig? Jag är dödens trött på eftermiddagarna och blir piggare på kvällen, det innebär att jag inte har lust att sova vid midnatt eller senare. Skitjobbigt. Men jag lider inte av insomnia eftersom när jag väl lägger mig somnar jag ganska raskt. Men om jag verkligen skulle få de timmarna jag behöver borde jag lägga mig när jag är som tröttast, vid halv sju. Eller åtminstone vid åtta när jag normalt somnar till sittandes och sjungandes vid någon av barnens sängar...
Meen... inte lyssnar jag någonsin på min kropp. Det finns ju så mycket som skall göras när barnen somnat (se på TV bland annat, skitviktigt, right).
Förstår att du känner dig desperat! Usch, vad jobbigt.
Jag har periodvis haft problemet att inte kunna somna om när jag vaknar på natten men det var ganska länge sedan nu. Kan lätt koppla det till perioder då jag haft det jävligt jobbigt av olika skäl. Stress av olika slag, alltså.
Att gå ner i arbetstid var för mig guld värt (först 80% några år och sedan halvtid), det tog dock tid innan jag kunde tänka mig att göra det eftersom jag såg det som ett misslyckande att inte orka jobba heltid.
Jag har inga råd egentligen eftersom jag tror var och en behöver hitta sina egna vägar. Bara se till (så långt det är möjligt) att anpassa tillvaron efter en själv istället för att anpassa sig själv efter tillvaron.
Jag brukar lägga mig någonstans mellan kl 21.30-23.00. Det spelar ingen roll när jag lägger mig, det tar lika lång tid i alla fall. Bra dagar tar det en timme att somna. Dåliga dagar tar det hela natten... I mitt tidigare liv i USA, var jag så sömnstörd att jag behövde medicineras. Klart stress- och ledsenhetsrelaterat. Numera behöver jag inte medicin, men vissa nätter blir det ändå såhär. Så jävla stresskänslig!
Jag somnade någongång fram emot kl 5. Har fått två timmars sömn, så inte är jag trevlig idag inte. :(
Uschiamig.
Inatt har jag sovit! :)
Skicka en kommentar