Jag har varit på jippo ikväll. Trött som bara den gick jag dock i pausen. Inget ont om föreställningen, men jag gäspade käken ur led. Samtidigt med mig gick en mycket upprörd amerikan. Han hade försökt få igenom att improvisationsteatern skulle handla om både urin och andra konstiga saker. Han röt åt den stackars portiern att han skulle stämma skiten ur dem för att Lisebergs portar var låsta med kedjor. It's illegal, fucking illegal, skrek han. You have a fucking huge law-suit coming your way. Pojkportiern såg så rädd ut att jag kände mig nödgad att säga att jag var jurist och att han absolut inte skulle bli stämd. Åh, tack, pep han fram. Lillen, stackarn. Har man inte hanterat dylika amerikaner förr, så blir man ganska så rädd. Jag är dock luttrad.
Nu Läckberg och jag i sängen!
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
4 kommentarer:
Det verkar vara användbart i många sammanhang - det där med din utbildning och mångåriga erfarenhet av amerikaner ...
Uppskattade verkligen din kommentar hos mig ikväll - tack!
Men! Orkar bara inte med den där sortens arroganta, självupptagna personer... Jag har noll tålamod med dem nuförtiden. Tur att jag inte har ett serviceyrke!
Puss!
haha, det här med law-suit, soo american! Vem sjutton säger så i Sverige liksom? Hihi.
Ärligt talat, hade han varit svensk så skulle jag ha trott att han varit påverkad eller galen, nu när han var amerikan tänker jag att "Guuu va dom e jobbiga". Fördomar ...
Skicka en kommentar