Ska jag bli arkeolog. Jag sniffade på den idén tidigare i mitt (nuvarande ...) liv. Jag läste allt jag kom åt om de gamla faraonerna, bockstensmannen, gamla benbitar och bostadslämningar. Historia var mitt favoritämne och fortfarande blir jag alldeles lycklig när jag läser att man hittat nya skatter.
Däremot är jag inte alls intresserad av att skriva historiska romaner. Det där skrivtipset om att man ska skriva om det man själv vill läsa, det går inte att applicera på mig. Jag slukar historiska romaner men kommer förmodligen aldrig själv skriva någon. Jag håller mig till nutid. Något jag vet massor om och som såklart intresserar mig väldeliga. Men inte läser mest av.
Fast just nu läser jag en Läckberg. Minsann den andra i mitt liv. Och jag förstår varför de säljer. Ytterst lite gestaltning, och den som finns är väl beprövad och lättillgänglig. Jag är inget fan av gestaltning. Jag är heller inget fan av deckare, men nu var det dags. Dessutom innehåller den historiska tillbakablickar. Utan dem hade jag inte köpt boken. Sedär, mitt historieintresse slog igenom igen.
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
6 kommentarer:
Gotland verkar vimla av skatter, facinerande!
Fasinerande, fascinerande?
Det låter riktigt spännande. Kanske dags för mig också att läsa en andra Läckberg :)
Fascinerande! :)
Anneli: Ja, gör det! Det som också slår mig är att hon inte har ett särskilt eget språk, det tror jag också gör att så många läser och tycker om hennes böcker. Och förmodligen är anledningen till att hon får ta så mycket skit ...
Arkeolog ville jag ocksa bli, tills jag insag att yrket involverade väldans mycket närkontakt med läbbiga insekter.
Äsch, en insekt eller två ...? :)
Skicka en kommentar