torsdag 26 maj 2011

Här står jag

Ta-daa! Här står jag på hyllan i Mölndals Stadsbibliotek!




När bibliotekarien insåg att jag var författrinnan till boken jag just höll på att fota, så flyttade hon mig raskt  till Nyhetshyllan! Och tog ett kort på mig. Attans vad lik min pappa jag är, det är nästan skrämmande. Dessutom så blev jag både blyg och förlägen över att bli fotad framför min bok ... Hallå, självförtroendet, vart tog du vägen?


12 kommentarer:

  1. Å vad härligt!!! Gläds med dig, och jättefint kort:).
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Så snygga ni är ihop du och din bok! Jag måste verkligen se till att läsa den snart.

    SvaraRadera
  3. Herrejösses, jag STÅR ju till och med som min pappa ...

    Annika: Tack, och JA det måste du verkligen. :)

    Maria: Kramar!

    SvaraRadera
  4. Hannasomloggadeutalldeles försnabbt26 maj 2011 kl. 13:11

    I hyllan PÅ... ska det ju stå förresten. Äsch, nu orkar jag inte ändra.

    SvaraRadera
  5. du och boken matchar varandra!
    Kramisar

    SvaraRadera
  6. Pernilla Björn26 maj 2011 kl. 14:46

    Jag tror bestämt att håret är lite kortare än vad jag minns... :) Kul med fina hyllplatsen!!! Grattis

    SvaraRadera
  7. Grattis!!! Ibland så måste man släppa sin blyghet och sträcka på ryggen och vara stolt =)
    Det gjorde du bra.

    SvaraRadera
  8. Tack alla!

    Pernilla: Ja, jag klippte mig igår. Eller, var det i förrgår? Ska jag göra det vitt igen eller inte...?

    SvaraRadera
  9. Vad kul att få stå på bästa platsen!

    SvaraRadera
  10. Wow!
    Så himla roligt! Måste ju vara en alldeles speciell känsla att stå sådär framför sin bok på ett bibliotek. På riktigt. Klart man blir lite tagen i en sådan stund.
    Du ser inte så förlägen ut på bilden, mest glad ;)

    SvaraRadera
  11. Mockapocka: Jag blev lite tårögd när jag såg att den var inplastad och hade stämpel i sig samt katalogiseringskod på både rygg och baksida. :)

    SvaraRadera
  12. Hannasominteorkarloggain26 maj 2011 kl. 22:21

    Jag och min mamma skrattade f.ö. över detta kort. Hon tyckte att jag såg så "tam" ut, och det är precis rätt ord. Inte blev jag blyg inte, jag blev taaaam. Har jag heller aldrig varit i hela mitt liv, så varför jag blir det nu vid fyllda 40 är lite märkligt.

    SvaraRadera