torsdag 27 november 2014

lördag 22 november 2014

Podcast-den eviga följetongen

Jävlar i min lilla låda vad jag tydligen inte ger mig. Jag s k a kunna göra min egen podcast! Det verkar dock som om Apple har tagit bort podcastfunktionen i senaste versionen av GarageBand. But why? Inte hittar jag heller någon instruktion om hur man gör istället? Här är den gamla manualen, much good som den gör mig
liksom ... Oh well. En wikipedia om att skapa en podcast. Vet inte riktigt vad jag ska ha den till just nu, men kanske bra att ha. Kanske.

Men titta här då, Hanna: Här finns en tutorial på svenska på YouTube. Kan det vara något då, va?

*Svär ljudlöst för mig själv*

Tonårsboken

Nämen, se här, vad enkelt: Att göra en podcast. Och nu förstår jag vad mitt största problem är, det är att jag inte har podcastsymbolen i mitt garageband. Hur fixar jag det då, va, google?

onsdag 19 november 2014

SoundCloud

Jisses, vad mycket det är att lära sig innan en kan lägga upp en podcast! Nu har jag laddat ner GarageBand och SoundCloud och spelat in och klippt och svurit och försökt igen. Skam den som ger sig.

Jaha, RSS-flöde hade tydligen inget att göra med SoundCloud. Nehe, då får jag lära mig något nytt i d a g  o c k s å.

Cheesecake

Nu börjar julförberedelserna!

Pepparkakscheesecake

Saffranscheesecake

Måste nog göra båda.

lördag 15 november 2014

Podcast Blogger eller WordPress

Blogspot eller WordPress, det är frågan. Jag är ju van vid blogger, men det verkar som om de flesta med podcast väljer WP, varför? Googlar runt i väntan på svaret och hittar lite matnyttig information om de olika stegen:

How to publish your Podcast.

How to make a podcast feed from blogger.

How to create podcasts in GarageBand.

Så gör du din egen podcast.

Så sparar du din inspelning i GarageBand.

Ang. inspelningstid, ändra antalet takter till 40 bpm så kan man spela in i tre timmar.

Det där sista visade sig vara viktigaste lärdomen idag! Dessutom måste inställningarna göras om vid varje inspelning, inte varje gång man öppnar GarageBand alltså, utan v-a-r-j-e gång man spelar in. Även vid redigering med flera spår efter varandra, annars hamnar man snabbt inom en alltför snäv tidsgräns.

Slåss med nu: Hur jag lägger till ett fjärde spår under de förinställda tre? Det står på nätet att man ska kunna hantera upp till åtta spår åt gången, men jag fastnar på tre.

Ytterligare en lärdom: Inspelningarna kan max vara på 320 takter. Fast 320 takter och 40 bpm blir inte tre timmar i min telefon, that's for sure. Jaja, det är väl ok om ett podavsnitt inte är mer än 20 minuter kan jag tro, jag har i alla fall hittills inte lyckats lyssna mer än så på ett program oavsett innehåll.

Lärdom tre för dagen: Kära Hanna. Sluta försöka redigera ihop olika snuttar, läs in allt på en gång istället så löser sig problemet. Strunta i enstaka harklingar och bara kör på. Annars är risken stor att du får hjärnblödning. Ok? Ok.

onsdag 12 november 2014

Arduino och LilyPad

Jag söker efter hårdvara som både jag och sonen kan hantera. Han är ju överförtjust i allt som har med datorer att göra och som den goda mor jag försöker vara, så vill jag självklart stödja detta. Med varierad framgång. Under ett möte igår fick jag höra talas om Arduino och nu när jag söker på det kommer det upp i samband med LilyPad, som jag har för mig att Newyorkmamman tipsade mig om? I alla fall, note to self: Titta närmare på detta!

måndag 10 november 2014

Läsa högt

För några år sedan fick jag tipset av någon annan skrivande själ att det är bra att läsa sin text högt för sig själv under redigeringen. Jag prövade vid något tillfälle men kände mig synnerligen dum där jag satt och pratade för mig själv rakt ut i ett tomt rum. Nu övar jag på att spela in mig själv på iPhonen som kom med nya jobbet och ujujuj, vad bra det är! Inte bara för att höra hur himla mycket jag sväljer medan jag pratar, utan framförallt för språkets skull. Det hörs med en gång var avsnitten inte flyter på så bra. I skrift går det att fuska med sådant där, eller liksom inbilla sig själv att det visst flyter på himla bra. Och det gör det ju, inne i ens eget huvud. Men när någon annan läser ens text, så är det ju utan det som jag som författaren till texten har med mig inuti mitt huvud, texten ses för första gången av någon och den personen läser därefter. Med alla punkter och kommatecken och försök till fraseringar i allmänhet. Tipset från mig och som tidigare kom från någon annan, är därför att läsa sin text högt under redigeringen. Eventuellt med halstabletter bredvid.

lördag 8 november 2014

Fisken i snön

För en tid sedan fick jag boken Fisken i snön-Med hälsning från hospitalet som recensionsexemplar. Både utsidan och de första sidorna lockade mig, men ändå lät jag den ligga. Men nu, nu har jag läst den och känner mig lite vimmelkantig.

Malin K Eriksson har ett härligt flyt i sitt berättande, och som läsare befinner jag mig mitt i 1860-talet då historien utspelar sig. Huvudpersonen Elin lider av något som jag antar är epilepsi och blir flyttad från sitt hem till prosten och senare även till ett hospital. Vi lär känna både de intagna och personalen och får ta del av olika procedurer som ska bota Elins sjuka. Elin känner skuld över sin lillasysters död och funderingarna kring vad som kan ha hänt följer boken igenom. På sjukhemmet lär sig Elin skriva och försöker nå sin döda syster genom de skrivna orden. Väl ute från sjukhemmet, träffar Elin en man och trots att hon är väl medveten om sin kropp och njutning, förstår hon inte vad som händer med hennes kropp. Elin glider in och ut ur sitt medvetande och har förmåga att prata med djur. Hon blir friskförklarad av läkaren på hospitalet men läsaren får följa en kvinna som fastnat i sin sorg och skuld över det som hände systern och mer och mer får jag känslan av att hon faller djupare in i en psykos som till tar en ände med förskräckelse.

Riktigt välskriven och med en historia som både fängslar och ängslar.


måndag 3 november 2014

Podcast

Alltså, saknar bandspelare där man tryckte på rec och bara pratade och sedan tryckte på play och lyssnade. Så kunde man skicka sina blandband och ljudbrev till sina vänner som kunde lyssna genom att trycka på play. Ville de också spela in, så tryckte de på rec. Oavsett märke på apparat. Herregud vad enkelt livet var då. Nu ska filer spelas in på olika sätt och sparas på hundra andra sätt och sedan behövs det ett program eller fem för att konvertera filen så att det går att ladda upp den på något ställe och sedan behövs det en annan konvertering för att lägga in på annat ställe. Varför i hela fridens namn går det inte bara att trycka på rec och play? Va? Trodde att datorn var ämnad att förenkla. No? Det här med podcast, hur himla svårt måste det vara?

Tack för kaffet förklarar.

Internetworld menar att man kan spela in direkt i Audacity. Det vore ju bra att slippa gå omvägen att behöva spela in och konvertera för att först därefter redigera.

Men som alltid verkar det allra enklast om man har en mac. Men alltså? Är det så att Apple lagt in skit i systemen för alla andra för att nå världsherravälde?*


*Det där sista kan jag ha skrivit i vredesmod.

Party venue

Via Enjoying the Big Apple, hittade jag ett minne från förr. Inte jättelänge sedan, men another lifetime trots allt. Vilket ställe att ha party på, eller konstutställning eller varför inte en konsert? Lika vackert i verkligheten som på bilderna.

söndag 2 november 2014

Halloween 2014

Herregudihimmelen om jag kunde förklara min vecka förtifyra med tre ord? Vad skönt det skulle ha varit. Inte bara planerade jag för en hejdundrande Halloween, jag jobbade dessutom både heltid på mitt vanliga jobb, samt coachade förtvivlade människor lite här och lite där. Det kulminerade kl 19.00 i fredags då jag satt i mitt kök utklädd till Samara från The Ring, samtidigt som fem elvaåringar skrålade från vardagsrummet, och textade till någon på andra sidan jordklotet att om situationen blev hotfull, så skulle vederbörande inte dra sig för att ringa polisen. Eller nej, det kulminerade en timme senare när jag stod i en grop och väste in i telefonluren till en annan förtvivlad förälder att jag inte kunde prata just då. Jag var lite upptagen på annat håll. Typ. Jag kan helt ärligt inte riktigt komma ihåg när jag andades under vecka förtifyra. Skönt då att en ny vecka börjar imorgon, jag längtar efter rutinerna på kontoret. Som jag ska andas!

Nåväl, bildkavalkad från grymt lyckad fest som gick ungefär såhär: 18.00 Bus eller godis. 18.30 middag. Självklart serverades likdelar och blod. 19.00 Skattjakt. Kodade meddelanden visade gossarna på vägen framåt, den som ledde dem till en parkering där det stod en bil med en zombie i. Zombien i sin tur lämnade fram ett meddelande som killarna skulle lösa och andra nyfikna stirrade in i bilen. Fyfan, var tydligen en kommentar bland andra. När killarna inte kunde lösa uppgiften, fick zombien hjälpa till. Sedan sprang de vidare till det gamla huset från 1905 som jag tidigare bodde i. Där öppnade sig garageporten automatiskt och en telefon ringde därinne. I källarvindens fönster stack ett spöke fram och skrämde slag på gänget. Det hörde nog alla som bor i Skintebo. Därefter var de så skärrade att de behövde lite vänlig coachning från vänlig bonuspappa. Då vågade sig några in i källarvinden där Samara (en annan Samara, inte jag) skrämde skiten ur ungarna. Därefter var det meningen att de skulle springa upp och in i gamla huset. As if. I fönstren där stod nämligen tre spöken till och lystes upp av hemliga ljuskällor. Skriken avlöste varandra och jag ska nog vara glad att inte Socialtjänsten blev inkopplad. Till slut vågade sig fyra av elvaåringarna in i huset där ytterligare en Samara skrämde brallorna av dem. Runt runt i huset och upp och ner för trapporna och tydligen kom det en och annan tår ur ögonen också. Efter många om och men hittade de sista ledtråden hos galningen på vinden och sedan sprang de upp till det gamla uthuset längst upp i backen bakom huset. Det var där jag stod. i ett djupt hål med en mur runt mig. Och en skatt såklart. 20.00: Filmtajm. Skräckfilmerna jag laddat med, ratades. Helst ville de se Nalle Puh. Det blev ett mellanting.

Mycket lyckat hör ni. Darrande som asplöv, jo faktiskt, togs skatten emot och sedan pratades det inte om annat än hur rädda de varit och det var minsann det läskigaste de varit med om och kan jag inte vara snäll och göra skattjakten ä n n u läskigare nästa år?

Jorå, mamma kan göra det läskigare. Hoppas bara jag får hjälp av andra vuxna då också. Fem vuxna och ett barn tog det att skrämma fem elvaåringar. Hur många kommer det ta att skrämma fem tolvåringar ...?

 Setting the scene.

 Man häller blod att dricka ur gamla karaffer.




 Alla mina vänners ögon gick åt.


 Samara och galningen på vinden.

 Mentalpatient? Nej, Samara i brunnen.

 Luckan till brunnen. Herrejesus, att det finns sådär stora spindlar i Sverige?

Nästan mer creepy i dagsljus.