måndag 30 september 2013

Läslust

Sitter med sonens läxa och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Han har alltid haft problem med läsningen och har ännu inte fyllt tio år. Det är rent ut sagt j-ligt svårt att motivera honom att läsa och de gånger vi inte bli ovänner under läxläsningen är lätträknade. Läxan denna vecka handlar om oktober. Kan man tycka är logiskt eftersom månaden oktober startar imorgon. Vad som inte är logiskt för mig, inte någonstans faktiskt, det är hur man tänker när alla ska läsa följande text:





Humledrottningar som bär på sperma och Hin Onde som rider en om natten om man ätit hästkött? Tungvrickarord som jag inte ser någon som helst användning för "murgrönsblommorna" och svensk historia som lätt l ä t t hade kunnat läsas om i en mer lustfylld text. Vilken text är lustfylld då? kanske ni frågar. Då svarar jag: Den man valt själv.

Ett barn som redan har lässvårigheter ska uppmuntras till fortsatt lärande, till att känna lust inför lärandet, att få sin vetgirighet att växa. Jag sliter mitt hår och känner att jag nu på sonens fjärde skolår börjar tappa orken. När ska denna skola sluta kopiera papper från 60-talet och inse att det är 2000-tal?


söndag 29 september 2013

lördag 28 september 2013

Montazami och verklighetsflykten

Bokmässan dag 2. Ryggslutet lackar ur, fötterna är sura trots att de är iklädda mässans bekvämaste (och fulaste) skor. Axlarna hotar om att hoppa ur led och öronen vill stänga av. Trots att jag bara okynnesköpt två böcker, tyngs hela jag ner av alla andra planerade inköp. Tänker att det blir skönt att sitta ner en stund på Bok och Bubbel i Formas monter. Alla stolar är lediga för det har inte börjat än. Så himla skönt för min lilla kropp. Men, så ser jag att alla stolar är lediga för att alla står på kö till nå't. och fotograferar dessutom. En massa tonårstjejer som upphetsat står och pekar och hoppar jämfota. Bieber? Tänker jag, men det var det inte. Det var Maria Montazami och någon ny kokbok.


Filosoferandet tar sin början. Att vara en produkt och ha en souvenirindustri kring sig. För vad annat är den där kokboken för dessa tonårstjejer? Och deras föräldrar som står bredvid och öppnar plånboken? Maria M är produkten och allt som följer i hennes kölvatten är souvenirer. Som att man köper en nyckelring med Eiffeltornet på när man besökt det riktiga Eiffeltornet. Jag bläddrar i kokboken där jag sitter och väntar på Susanne Boll och Simona Ahrnstedt och blir surare och surare. Det finns ju knappt några recept i boken! Den är uppdelad i olika högtider man kan fira och det finns bilder på dukningar. Inga roliga tips, inget matnyttigt alls. (Ordvits, jag är alert såhär på lördagsmorgonen).



På andra våningsplan står Unicef. De genomför en undersökning där man får svara på vad man tycker är mest pressande att ta tag i i världen. Jag lägger ingen röst för de ska precis tömma plastbehållarna eftersom Water and sanitation ständigt svämmar över. (Som sagt, jag är vitsig på morgonkvisten. Även om ämnet är seriöst.) Jag ryggar tillbaka lite inför det faktum att ytterst få tycker att våld är ett prioriterat område, eller Good Governance. Såhär tänker jag: Om det finns ett gott styre, så sjunker våldsbrotten och då finns det energi nog att se till de andra bitarna. Plastbehållaren för undervisning svämmade också över. Fine. Men här måste jag vara lite cynisk och undra om folk inte röstar på den för att man ska rösta på den? Än en gång, finns det ett gott styre, så följer många andra bitar med av bara farten.

Och tillbaka till Montazami så förstår jag varför alla står där med sina kameror och köper en bok som inte innehåller något annat än minnet av att man träffat en kvinna som är känd för att ha visat sitt hem i TV. Verklighetsflykten. Så mycket mer bekvämt det är för ens kropp och sinne att få stå och ta del av verklighetsflykten istället för att fundera en massa extra varv runt världspolitiken.


Jag sätter mig tillrätta och lyssnar till Susanne och Simona, pratar med ett gäng författare och aspirerande författare och bestämmer mig därefter för att åka hem. Ingen fest på Park för mig.




Skörden:

fredag 27 september 2013

Montermingel

Egna bilder från gårdagskvällen. När de andra fortsatte partyt på Park, cyklade jag hem på min 90-talscykel. Hann dock med en god middag på Pasta Due innan dess. Gotta love en pastarestaurang med glutenfri pasta!

 Kalla Kulors monter med Hans-Olov Öberg och Susanne Boll. Stark drink. Mycket stark.

 Pernilla Alm, jag och Nina Larsdotter, förläggare på Litet förlag.

 Linda från Enligt O, numera Litterturmagazinet, Pernilla, jag och Nina.

 Christin Ljungqvist som skriver spök i min smak. Kvällens finaste kjol.

 Susannes Det enda rätta i Damms monter.

Syns inte så bra, men hon hänger i taket också.

Helena Biehl

Helena, e-boksentreprenören! I dagens Metro Göteborg.

Bokmässan dag 1

Montermingel. Bilder hos Pernilla och hos Susanne. Själv hade jag med mig gamla tjockkameran och kan inte föra över bilder förrän imorgon, lördag. Såååå himla efter i den digitala tidsåldern.

onsdag 25 september 2013

Världens populäraste böcker

Kan man verkligen böja ordet "populär" så? Själv hade jag fördragit "världens mest populära böcker". Nåväl. I Metro idag, i alla fall i Göteborgsupplagan, hade de tio mest populära böckerna genom tiderna radats upp. Endast en av dessa var en relationsroman, "Borta med vinden". Endast en var en deckare, who would have thought? En var en självhjälpsbok och en var en dagbok. De andra sex är ren science fiction. Fantasi och övernaturligheter. Jag tycker detta borde båda gott för mitt senaste vuxenmanus.



måndag 23 september 2013

Instagram

Kanske är jag gammalmodig, paranoid och allmänt dum i huvudet, men jag tycker  
i n t e att det är ok att min son som inte ens har fyllt tio år har ett instagramkonto. Det är svårt nog att vägleda ett barn på trygga stigar i barndomen till en lika trygg vuxenvärld, utan alla dessa medier. Svårigheten när man är separerad från den andre föräldern men har delad vårdnad? Monstruösa. Jag förstår inte alls varför du tycker det är ett problem, för mig får han gärna ha det. Räcker det med att andra vårdnadshavaren säger på valfritt språk. Så är det med det. Varför är det inte ok att vara den som säger att det inte är ok? Sonen är en hygglig prick och stängde av kontot när mamman bad honom. Tills nästa gång den andre tycker att alltpånätetärheltokdetfinnsingafarornågonstansduärparanoid.

Livet är hårt för den här ensamstående mamman. Sorry, jag menar enastående mamman.

Uppdatering: Mein Gott vad många ungar som har Instagramkonton! Har kollat med några andra föräldrar som tycker det är ok för att de har föräldraövervakning på kontona. Min följdfråga blir då: Kan man ha föräldrakontroll trots att man själv inte har en iPhone/smartfån? Och om man inte kan det, är det då fortfarande ok med Instagramkonton för en knappt tioåring? Jag säger fortfarande nej.

söndag 22 september 2013

Aneboda

När hon är färdig ser hon ut såhär. I min tappning alltså.


Inredningsblogg

När jag är ensam i huset kan jag få en enorm kreativitet som flödar från morgon till kväll. Om jag förberett huset så som jag vill ha det, så kanaliserar jag energin till att skriva, men är huset inte som jag vill, ja, då fixar jag det så som jag vill. Håller inte plånboken så rättar jag mig efter den, men skapar på ett eller annat vis, det gör jag ändå. Igår en sväng till två loppisar och till IKEA. Jag har letat efter den perfekta garderoben i flera månader nu, men fick ge mig och ta vad Ingvar tillhandahöll. Inget skoj, men med lite gammal spets jag hade på vinden, och lite pärlfix, så blev det något i min smak ändå. Trots det vita. Vitt? Inte min kopp thé egentligen. Se lampskärmarna så förstår ni hur jag trivs bäst. :)

 Här ligger Aneboda och är tråkig. Och tung.

 Nästan färdig. Fortfarande tråkig. Och tung trots sin litenhet.

 Aah, now we're talking! Färgchock!

 Dörrar och handtag helt i min smak.

Stolsdynor i cerise och en skojig bordsduk och jag är redo för middagsgäster!





Aneboda från ikeas hemsida. Så som Ingvar tänkt henne.

Slutsåld

Jaha, nu är alla exemplar av min debutroman (gosh, snart vill jag kunna säga "av min andra, tredje, fjärde, sjuttonde roman") slut. Kanske ligger det något ex hos mina föräldrar och skvalpar, men jag funderar över om jag inte ska notera den som slut, helt slut, hos Bokrondellen. Jo, jag kanske missar några eftersläntrande köpare, men å andra sidan slipper jag kruxet med att trycka upp nya. Kanske ska jag redigera lite i den, beställa nytt omslag och istället trycka upp en pocketupplaga hos ScandBooks i Falun? Det sätt jag valt har varit dyrt och quite frankly, boken hade kunnat vara snyggare från utsidan med det priset.

Alla dessa beslut!

fredag 20 september 2013

Scary

Det här är så perfekt för Halloween och så läskigt att till och med jag blir lite illamående.

Bild från notmartha.org

torsdag 19 september 2013

Debatt

Ikväll ska jag hålla mig vaken och alert kl 22 då Debatt börjar på TV. Det är viktiga saker som ska avhandlas, bl.a. det här med läxor. Och författarinnan och lärarinnan (författaren och läraren låter för manligt i min värld) (fast kanske att jag börjar vänja mig vid det manliga pronomenet ändå för det låter inte lika knasigt som jag tyckte att det gjorde för ett år sedan) Pernilla Alm ska prata.

onsdag 18 september 2013

Vila i frid

Körde i regnet och lyssnade på nyheterna. Respektfullt rapporterades om Kristian Gidlunds död och jag grät. En människa jag aldrig träffat har berört så många av oss med sina fina texter och tänkvärda resonemang. Idag tystnad.

tisdag 17 september 2013

Kondomer

Runt frukostkaffet läser vi alltid Metro på jobbet. Idag höll jag på att sätta mitt kaffe (eller nu ljög jag, jag drack thé) i vrångstrupen då jag läse artikeln om att aborter ökar. Man resonerar runt det faktum att 40% av alla kvinnor mellan 20-24 år har gjort minst en abort och varför det är på detta vis. Man funderar över hur det här med preventivmedelsrådgivningen fungerar och kommer fram till att informationen kring p-piller nog inte är så bra.

?

Ingenstans i n g e n s t a n s nämns den där lilla saken som kallas för kondom. Det lättaste och billigaste sättet att skydda sig både mot graviditeter och sjukdomar. Kan vi prata lite om detta kanske? Kan killarna få komma in i bilden och avkrävas åtminstone en liten gnutta ansvar?

Jag har en son. Han har en himla massa frågor just nu om sex. Häromdagen kom han hem från skolan och ville prata om kondoner. Jag svarade att vi kanske kunde vänta lite med just den diskussionen tills han blev några år äldre. Han tittade på mig och la huvudet på sned och frågade varför vi skulle göra det, det var ju nu han hade frågan. Himla förnuftig pojke den där. Så vi pratade, jag svarade och han funderade. Och jag hoppas att jag bidragit till att några tjejer till slipper bekymra sig över graviditeter och sjukdomar för att min son kommer använda kondoner precis hela tiden.

Jag hoppas bara att han väntar en himla massa år innan debuten, men när den sker, då är chansen stor att den sker med kondon. Fast kanske att han vid det laget förstår att det heter kondom.

måndag 16 september 2013

Vad vill förlagen ha?

Jag sitter som bäst och funderar över vilka jag ska ge möjligheten att läsa mitt senaste manus. Vilka som är nog betrodda att förvalta det väl. Som förstår mig och berättelsen och ser dess potential. Eller så letar jag helt enkelt desperat efter förlag att skicka till, verkligheten är ju så tudelad. Eller kanske tusendelad.

En fin länk som beskriver på ett lätt sätt och som man ju faktiskt kan försöka hålla sig någotsådär till vad gäller vad man ska skicka till förlag. Eller inte skicka.

söndag 15 september 2013

I hamn

Med en lila ljusslinga i blir livet så mycket mysigare.

(Där ska den inte stå, men det var bara dit dagsljuset nådde för en bild på det färdiga resultatet.)

Aaahh, mysljus!

Bokstäver från skylten till min morfars möbelfabrik, Örebro Glas! Den som spar den har. :)

Open Office

Mitt Wordprogram slutade fungera och pank som jag är valde jag att ladda ner Open Office istället för att fixa problemet. Nu har det uppstått andra problem istället. Ett sådant är att all sidnumrering har försvunnit ur mitt senaste manus. Hur i hela fridens namn fixar jag tillbaka det i Open Office? Hittar ingenting ju!




Söndagens projekt. Vad jag alltid glömmer av: Sprayfärg är svårt, mycket svårt, att måla med. En burk räcker inte. Vad jag alltid kommer ihåg: Himmel, vad roligt det är! Nu ska det bara i en ljusslinga också, så är bokstaven klar.

Min morfar ägde en möbelfabrik som hette Örebro Glas. När han sålde/pensionerade sig/hur det nu var, behöll han neonbokstäverna i sitt garage på landet. Några av dessa har jag tagit hand om. Förutom E och A, har jag också B, R, S och L. Kan man skriva något skoj med dessa bokstäver tro?

lördag 14 september 2013

Favoritsysselsättning

Loppis. Kan vara något av det roligaste som finns. Auktion är förresten strået vassare. Idag har jag slagit till på fyra fina stolar till matsalsbordet och en samovar till decemberglöggen. Dessa inköp toppades av trevligt sällskap till affären Stoff och Stil där jag köpte både sammet och glittertyg. För det är jag värd.

Samovar, tyg och stol


Förresten har jag lämnat Facebook, orkar inte med folks ångestuppdateringar längre. Och med folk menar jag både andra och mig själv. Jag mår för bra för att ta av min dyrbara tid och läsa igenom sådant samt skriva själv. Jag mår bra. Åh, härligt, och snart har jag glittriga lampor i vardagsrummet! Kreativiteten flödar.

torsdag 12 september 2013

Miley Cyrus

Miley Cyrus senaste video har fått fler än 57 miljoner visningar på ett dygn. Jag är en av dem. Jag kände att jag var tvungen att ge den en chans, kanskekanske fanns det en anledning till lättkläddheten, till låtsassexet med en hammare och en kedja och insinuerandet om avsugning medelst hammarstycket. Men nej, det finns inte en enda förmildrande omständighet i det här fallet.

År 2013, så är det va? Det hade passat bättre om hon varit i full krigsmundering där hon satt på kulan som svänger fram och tillbaka. År 2013 och det är under det här årtiondet som min son blir tonåring. Jag strävar verkligen i motvind med att få honom att inse att kvinnan inte är ett objekt som bara är ute efter en enda sak: Mannens kärlek och uppmärksamhet.

Att kvinnan har ett värde i sig själv, utan att behöva relatera till någon eller något annat för att bli bemött respektfullt. Att vi alla, oavsett kön, hudfärg, rastillhörighet m.m. har ett egenvärde. Just nu känns det som om genustänket ligger sist i ligan.

Fy fan, är det enda jag har att säga om det här. Fy fan.


Låten då, är den bra? Ja, det är den men inget i texten gör att det lättklädda eller sexualiseringen rättfärdigas. Inget.

Fy fan.

Uppdatering: Jag ser en massa trådar på nätet där det "slås tillbaka" mot kritiken mot videon, men jag hittar bara en enda kritisk länk. Det hänger inte riktigt ihop va? The Guardian, har en artikel skriven av en 44-årig pappa. Den är det närmsta kritik jag hittar. Det säger endel om den tid vi lever i.

onsdag 11 september 2013

Dagens gullplutt

Är egentligen sonen. Vilken fantastisk gåva det är att få ha barn i sitt liv! Det behöver nödvändigtvis inte vara ens eget/egna barn, men har man möjlighet att samtala med barn kan de mest häpnadsväckande frågeställningar komma i dagern. Som man får klura för att tänka och känna och hitta sitt eget rätta svar på. Man lär känna sig själv på ett helt nytt sätt. Och åh, fantasin har inga gränser!

Eftersom jag inte lägger ut porträtt av sonen här på bloggen, får vovven symbolisera gullepluttandet. Han är gullig han också ju.


tisdag 10 september 2013

Mölndal och kändisarna

Mölndal har sett endel kändisar växa upp. Låt se, det är jag, jag och jag. Eller, nä, så var det ju inte. Det var Ronny Jönsson, Erika Johansson och Isabel Adrian. Och några fler som jag inte kommer på just nu. Anyways, tittade in på I.A.s blogg och hittade en bild på några tavlor som jag hade älskat att ha! Åh, helt i min smak! Och texten: Shut up take your pill and work. Haha, obetalbar, sann och tragisk.


Att leva livet baklänges

Hittat på FB:


HAHAHA!

lördag 7 september 2013

Mörka platser

Alltså, jag lovordade Gillian Flynns Mörka platser, för några dagar sedan. Nu när den är slutläst?

Hmm ...

Om ni känner ett överdrivet behov av att läsa en mörk historia utan ljusglimtar och där man förstår ganska tidigt vad det är som har hänt, så visst, gör det. Men annars kan jag inte riktigt se varför denna bok ska bli läst. Och då är den lovordad till höger och vänster, på TV, tidningar och på bokbloggar. Den är välskriven, det är den, och översättningen är bättre än många, men ändå liksom, men ändå. Vill man läsa en alltigenom dyster bok bara för att språket är bra? Inte jag.

torsdag 5 september 2013

The Proposal

Detta är en av de roligaste scenerna jag någonsin sett i någon film, och då är jag inte ens särskilt förtjust i Sandra Bullock.

onsdag 4 september 2013

Nu blir jag sådär politisk igen

Skulle vilja dra något gammalt över mig och inser att det räcker med att dra år 2013 över mig som en tunn 50-talsfilt. Det spekuleras i om Madde var gravid i-n-n-a-n bröllopet (hemska tanke) det snackas om att könskvotering inte behövs (såklart, vi bedömer ju alla efter kompetens), och en hel stad stängs av för att en man hälsar på. Vet inte, men jag tycker det luktar lite unket sådär?


Det kan verka lite dyrt ...

Att gå från beräknade 1,3 miljarder till 10,5 miljarder? Jag vet inte vad ni tycker, men själv ser jag det som ett slag i ansiktet på alla arbetslösa utan ersättning, alla sjukpensionärer som lever på ingenting och alla fas3:are. Jag kan komma på en herrans massa bättre åtgärder som vi hade kunnat fixa till med 9 miljarder kronor. Istället har Sverige satsat på att borra en tunnel genom en krånglande ås. Vet ni vad vi får för det? Jo, en reseförkortnad om 8-10 minuter! Det ni.

tisdag 3 september 2013

Tronföljd och lagar

Så måste även jag kommentera det här med bäääbisen. Man talar om tronföljd och vilket datum som bäääbisen egentligen tillverkades. Gäsp, säger jag och tänker istället på problemet med att hon som svensk faktiskt kommer få barn med en amerikan. Been there, done that. I SvD kan man läsa att barnet både blir amerikansk och svensk medborgare och att det inte behöver vara ett problem. Vänta en sekund, säger jag då. Det är det visst det. För: USA accepterar inget annat medborgarskap än det amerikanska, så om bäääbisen föds i USA så är det faktiskt good-bye med svenska lagar för pyttisen Bernadotte.

Hertig/inna, prins/essa eller inte.


måndag 2 september 2013

Horoskop

Fråga stjärnorna om när? Jag kontaktade Helena Biehl på bloggen Lovable en gång för snart två år sedan för att jag sett att hon gjorde profiler utifrån stjärnorna och ens födelsedata. Jag är egentligen en jordnära person som inte riktigt vet vad jag ska tro om stjärnorna, men ändå inte kan låta bli att testa olika vägar. Snabbt som blixten kom svaret och det var genomarbetat och skojigt att läsa. Så la jag undan det, glömde lite av det faktiskt, för att komma ihåg det igen för ett år sedan. Något chockad insåg jag att allt det hon förutspått hade slagit in utan att jag tänkt på det!

Jag kunde inte låta bli att ställa frågan till henne att om man nu visste innan vad som skulle hända, hade jag på något sätt kunnat undgå det hela om jag agerat annorlunda? (Trista saker hände och händer, när ska det sluta egentligen?) Klok som en bok svarade den underbara kvinnan att man ju inte helt kan undkomma sitt öde, men man kan styra det.

Nu har hon påbörjat ett digert arbete med att skriva årshoroskop för alla stjärntecken inför 2014 och jag har precis läst igenom mitt, som råkar vara oxen. Jag verkar gå ett utmanande år till mötes, igen, men den här gången är jag redo. Här ska styras i rätt riktning!

Allt handlar bara om disciplin

Blir jag arg och förtvivlad när jag läser sådant här, eller blir jag arg och förtvivlad? Det är den stora frågan för dagen:

– Är det ett beteende som tillfogar sig själv och andra skada så handlar det om disciplin. Man kan gömma dig bakom vilka diagnoser som helst, men någonstans handlar väldigt mycket om disciplin, säger han till Aftonbladet.

Ja, för så är det ju, att det bara är att bestämma sig för något så kan man sluta, börja eller fortsätta. Allt är upp till individen.

Idag finns det knappt några sjukdomar, allt handlar om inställning. Människa, heal thyself liksom. Kommer ni ihåg för något år sedan då boken "Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" kom ut? Hur vi smålog åt det hela och tyckte att i Sverige hade vi inga sådana problem. För vi var minsann realistiska. Jag var en av dem som log överseende. Men nu är vi där. Allt beror på inställning. En positiv sådan. Mår du dåligt så är det stress, och den måste du lära dig att hantera. Det är bara dududu, som kan hjälpa dig själv.

En kollega har en närstående som gick till sjukhuset med blixtrande huvudvärk för en vecka sedan. En 18-årig stor och vältränad kille. Läkarna frågade honom om livssituationen och fick höra att han var elitidrottare och just skulle skriva på kontrakt för någon klubb. Hemskickad med rådet att slappna aaaaav. Idag är den killen död. Det handlade nämligen inte om stress och oro inför ett kontrakt, det handlade om hjärninflammation.

Men just det, vi har inga sjukdomar i Sverige längre, inga mediciner behövs och mäns sexualitet är normal och den kan man lära sig att bemästra. Eller så är det inte så, kan vi prata lite om det? Att det kanske faktiskt inte är friskt. Det finns faktiskt sjukdomar som man behöver medicin för att bota. Där inget positivt tänkande i världen kan få en frisk.

söndag 1 september 2013

Min lila bakgrund

Jag har förstått att jag är en lite udda figur i många sammanhang. Inte tillräckligt försynt, inte tillräckligt kaxig, inte tillräckligt blå, inte tillräckligt röd, inte tillräckligt mycket överklass, inte tillräckligt mycket arbetarklass osv i all oändlighet. Man skulle kunna tro att detta kunde vara en toppenkombination i landet Lagom, att jag liksom flyter omkring i mellanmjölken och passar in överallt. Men så är det inte.

I Sverige gillar vi att kategorisera saker och ting, (men vi vill inte medge att vi gör det.) Således flyter du i mellanmjölken endast om du är en lättkategoriserad figur. Tydligt blå, tydligt röd, tydligt försynt, tydligt kaxig. Ja, ni förstår. En sådan som jag blir lite obekväm. Det kan jag skylla på mina föräldrar. De där blå som ville att döttrarna skulle välja politisk väg själva, som därför proppade oss fulla med Kåldolmar och Kalsipper och Sessorna på Haga och fan och hans moster. Som inte tillät sina döttrar att leka med Barbie därför att hon var för verklighetsfrämmande varpå vi istället fick leka med gummitroll ... Föräldrar som tyckte att flickor ska klara sig själva och resolut gav oss varsin vektygslåda innan vi ens hade finmotoriken för en tjockkrita inslipad.

Tanken var god, det var den, men ujujuj vad jag känner mig ambivalent och rotlös. Emellanåt tänker jag att det skulle vara skönt att vara ett våp som bara flöt med. Flöt i mellanmjölken. Jag tror att det är ganska skönt. Och ganska tråkigt.